| 1. |
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag, på förmiddan, då solen lyste klar, och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par. Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden, där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden. Den första gång jag såg dig, det var en sommardag, Den första gång jag tog dig uti handen. |
The first time that I saw you, it was a summer day. The morning sun was high in heaven's blue, and all the meadow's flowers, in colors fresh and gay, stood round and bowed politely two by two. So soft the wind was whispering, and down upon the strand, dear, the rippling wave crept fondly toward seashells along the sand, dear. The first time that I saw you, it was a summer day. The first time that I took you by the hand, dear.
2.
|
Den första gång jag såg dig, | då glänste sommarskyn, så bländande som svanen i sin skrud. Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn liksom ett jubel utav fåglars ljud. Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera; det var den lilla lärkan grå, så svår att observera. Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn så bländande och grann som aldrig mera.
The first time that I saw you, | bright shone the summer sky. As dazzling as the swan in white array. There came from out the woodland a sudden joyful cry, where forest fringe was green against the day. 'Twas like a song from Paradise, and there above us winging far, far away and hard to see, the little lark was singing. The first time that I saw you, bright shone the summer sky, Its gentle warmth and light about us flinging.
3.
|
Och därför när jag ser dig, | om och i vinterns dag, då drivan ligger glittrande och kall, nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag och vågens brus i alla fulla fall. Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga, att sommarsolen skiner på dina anletsdrag, som rodna och som stråla och betaga.
And now whene'er I see you, | though winter wind be chill, when snow lies deep all glitt'ring white and cold, I hear the summer breezes, the lark above the hill, while splashing wavelets murmur as of old. I think I see the grasses green, and smell the fragrant flowers, the clover, too, that charmed us, and the summer-scented bowers. That summer sun is beaming in your bright features still, And glows for me through winter's longest hours. |